Visa ämne
Anrop » Anrop » Multiplayer
 Skriv ut ämne
Är det SÅ roligt?
Det mesta av känslan har redan sagts men jag instämmer. Det blir både hur bra som helst och samtidigt lite segt, men det braiga överväger totalt. Det skulle helt enkelt inte att gå att göra vissa saker utan att vara organiserad. Skillnaden är total mot när 30 pers springer runt på egen hand efter eget huvud.

Sedan får man ta att saker tar längre tid och det blir mer väntan. Fast det spelar ingen större roll. Då småpratar man i gruppen osv. När sedan gruppchefen begär radiotystnad för att han pratar med plutonchefen, ja då vet man att det snart är dags för vår lilla grupp att göra en insats.

Skyttelinje, riktning 240 grader, framåt...

Citera

Tobe skrev:

Citera

Death skrev:
Lite som att göra lumpen då fast utan att behöva frysa och vara hungrig? Smile


Precis. Man får läskigt mycket flashbacks från lumpen, och det har aldrig kännts så jävla underbart att ta ledigt från jobbet en kväll för att få sitta framför datorn och vakta en pixel-sten i 3 timmar Pfft Jag vet inte vad det är, men som Mattan sade så är det nog kännslan av att vara en del av något så stort och organiserat. Alla har sin roll, sköter sitt och lyder order. Man ligger där vid sin sten och ser andra skyttegrupper springa fram i skitstormen, flygvapnet surrar fram och tillbaka ovanför en och pansar står längre bort och dundrar. Adrenalinet är på topp och man känner sig nästan glad över att man sitter i skydd och håller en lugn sektor. När gruppchefen väl beordrar framryck och fri eldgivning så blir det nervöst och man hoppas bara på att vi ser fienden innan dom ser oss. Man vill liksom verkligen inte stupa, och det tillför verkligen mycket till upplevelsen och gameplayet.

Det är bara en sån sjuk inlevelse i spelet Grin Underbart!

Fin beskrivning men brukar ni verkligen vakta ett så litet område i flera timmar? Wink Det här spelet handlar ju om stora ytor vilket väl borde utnyttas i större omfattning. Sedan undrar jag om man inte kan effektivisera spelandet lite så att inte väntan behöver bli så lång? Kan ni förklara varför man ska behöva sitta vid en sten i över en timme? Beror det på slöhet hos de andra grupperna eller är det ledningens taktiska planering som tar sådan tid? Vad händer förresten med dom som stupar? Är det lika bra att logga ut från servern då eller får de respawna inom 30 minuter?
Redigerat av Death den 2009-10-14 09:51
"Bättre en kula i handen än 10 i huvet"
Så långa väntetider är det inte frågan om, oftast är det bara några minuter här och där.

När folk dör så är det vanligaste att vi har Revive. Det innebär att en medspelare kan väcka dig igen. Sedan brukar det behövas en sjukvårdare också för att bli helt frisk. Det medför också att sjukvårdarna är viktiga.

Vissa banor har Respawn i basen efter några minuters väntan och då måste någon transportera tillbaks personen till gruppen igen. Oftast flyget som fixar det. I mindre och snabbspelade banor förekommer att man bara har 1 liv.

Citera

Death skrev:
Fin beskrivning men brukar ni verkligen vakta ett så litet område i flera timmar? Wink Det här spelet handlar ju om stora ytor vilket väl borde utnyttas i större omfattning. Sedan undrar jag om man inte kan effektivisera spelandet lite så att inte väntan behöver bli så lång? Kan ni förklara varför man ska behöva sitta vid en sten i över en timme? Beror det på slöhet hos de andra grupperna eller är det ledningens taktiska planering som tar sådan tid? Vad händer förresten med dom som stupar? Är det lika bra att logga ut från servern då eller får de respawna inom 30 minuter?


Hehe nejdå, jag överdrev lite där. Det där har blivit ett litet internskämt bara Pfft Det jag menade var ju snarare att det inte är ovanligt att man knappt får skjuta något under matchen Smile Det handlar mest mer om resan från punkt A till B, vidare till C och sen D för att sen ligga i en skogsdunge och se flygvapnet spränga vårt sista objective, tex Pfft Det beror helt på uppdragens storlek, vem det är som har gjort dom och vilken roll man har. De som får mest action är ju skytte-grupperna, medans chefs-grupperna mest håller sig i bakgrunden och planerar och ger ut order, support-gruppen och flygvapnet ligger i standby, och Span-gruppen ligger på en kulle långt bort åt helvete någonstans och kikar på ett läger där ryssen går runt i ringar och kliar sig i röven. Sjukvårdarna brukar vi också hålla längre bak i grupperna så dom är redo att plåstra om stackarna som tar täten, vilket ofta blir typ det enda dom får tid att göra.

Men jag tycker det jäkla kul ändå. Det händer ibland att man får sitta på samma lugna ställe i kanske 10-15 minuter och invänta order, men det hör liksom till upplevelsen Grin Det är då man känner hur jävla stort det är, iom att det tar tid för ledningen att dela ut order till alla grupper, ta emot rapporter och requests, och hela tiden planera kompaniets framfart. I sådana situationer brukar jag sitta och titta på kartan och se hur dom andra grupperna rör sig och vilka waypoints som finns och dylikt, så får man en liten uppfattning av vad som försigår omkring en.

Hur det går för dom som stupar är helt upp till de som skapat uppdragen. Som sagt så är det revive eller respawn som gäller. Vilka som kan göra vad och hur många gånger är också helt upp till vad uppdrags-skaparen har ställt in. Fast möjligheten att stänga av dessa möjligheter helt och hållet finns ju så klart också Wink
Fast egentligen är jag lite mer hardcore, jag föredrar inga respawns, men det beror ju helt på uppdraget...
Kan bara instämma i att det är känslan som gör det. Ingen mening med något större utlägg om det då så många prickat helt rätt redan innan =) Jag är helt fast i skiten Wink
Det är det som är härligt med att lira de stora coopen. Känslan av att en dag spela plutonmedic och kuta som en idiot mellan skyttegrupperna och lappa ihop dem när det inte gått som chefen tänkt sig, att nästa gång vara vanlig skyttesoldat och ställa sig upp och gå på linje in mot FI med fullständig fokus på att lyckas se dem före man tar eld. Nästa coop är man i span och ligger med kikare och glor på ryssar som grillar korv och hinkar vodka medans man är orolig varje sekund att man har missat en patrull som ska braka in i ryggen på en.

Det är förbaskat kul att testa olika roller när man vet att alla andra är lika taggade som en själv för att uppdraget ska lyckas.
En TK är också en Kill Wink
Om ni hör ett litet ljud och känner en liten doft så vet ni att det bara är jag....
Tack för alla utförliga och intressanta svar. Jag kommer definitivt köpa spelet när jag väl har lyckats skramla ihop till en dator med råstyrka nog för högsta inställningarna utan lagg. Än så länge har jag bara testat demot och noterat hur otroligt häftigt det kan vara att agera prickskytt i ArmA 2. T ex att sikta någon centimeter ovanför huvudet på en fiende runt 500 meter bort, trycka av och se honom ramla först efter 2-3 sekunder Smile. För övrigt ganska svensk skogsterräng vilket ger tydliga lumpen-flashbacks.
Redigerat av Death den 2009-10-15 22:25
"Bättre en kula i handen än 10 i huvet"